Översikt:

Denna vandring ägde rum sommaren 2019, och texten skrevs mestadels strax därefter, baserat på anteckningar som gjordes under turen. Färdigställt blev det dock först vintern 2020-21.

Vi hade tänkt ha fem till sju dagar på oss, och hade en ide om att gå runt enligt planen nedan. Även om tanken fanns att ha någon vilodag (det var ju semester) och kanske ta bussen från Spiterstulen efter Galdhøpiggen, så fullföljde vi enligt nedan. Vi hade ganska lätt packning (ca 12-14kg var) och vissa dagar högt tempo. Nästan varje kväll fyllde vi på med ett skrovmål på en fjällstation.

Dag 1: båt Gjendesheim till Memurubu och vandring med dagspackning tillbaka över Besseggen. Dag 2: båt Gjendesheim till Gjendebu, vandring till Leirvassbu. Dag 3: till Spiterstulen. Dag 4: topptur på Galdhøpiggen. Dag 5: till Glitterheim (och lite längre). Dag 6: tillbaka Gjendesheim.

Öppna karta på norska kartverket.

Måttangivelser

L: sträcka  (enl. kartan)
ΔH: höjdskillnad, lägsta till högsta punkt (vid längre nedgångar på vägen är bestigningarnas extra höjdmeter adderade)
t: tid inkl. pauser. Dagens tempo framgår av texten, och i jämförelse med den hurtiga norska kartans tid (exkl. pauser).

13 Juli – ankomst till Gjendesheim

Vi tog 7.20-bussen från Göteborg till Oslo, och lyckligtvis var bussen inte full. (Vi hade blivit tilldelade platser isär, någon snål typ fick rätt i att vi kunde sitta ihop ändå 😉 Efter ankomst hade vi gott om tid att äta lunch, så vi gick till Villa Paradiso. De har väldigt bra pizzor (även om min italienska vän i Oslo inte håller med)!

Vi tog NOR-WAY expressbuss till Jotunheimen/Leirvassbu och gick av vid Gjendesheim. Bussresan tar 5 timmar med en paus på vägen där man kan köpa dryck och gå på toa.

Vid Gjendesheim slog vi upp tältet upp åt höger med utsikt över sjön. Här finns tillgång till färskvatten och toaletter (fram till 22.00) och en butik med servering (mat, öl, glass m.m.). Vi lärde oss denna första natt att vi behövde en horisontell tältplats för att inte glida iväg med våra sovsäckar. (Kanske ska skaffa lite extra friktion, typ matthalskydd, till nästa tur, så kan man vara mindre petig med val av plats…)

14 Juli:  Besseggen

L=13,3 km, ΔH=904 m, t=6 h inkl bad, kartan: 7 h.

Vi orkade inte upp ur nattsömnen i tid till den första båten mot Memurubu, så vi åkte först 8.30. (Det var nätt och jämnt att vi fick plats, att förhandsboka biljetter rekommenderas starkt!) När vi kommit fram åt vi frukost och inte för än 9.45 började vi vår vandring. Första partiet är en ganska brant stigning genom tätare vegetation och känslan av försommar infann sig. Strax kom vi upp och fick utsikt över det turkosa vattnet i Gjende och bergstopparna längre västerut.

Efter en stund på ett lite planare parti kommer man fram så att man ser själva Besseggen, och klättringen är brant! Till vänster finns Bessvatnet, en bra plats att äta lunch och bada.

Att gå Besseggen västerifrån, från Memurubu, rekommenderas eftersom den brantaste biten/klättringen tas uppför och inte nedför. Här gick många med sina hundar i koppel. Jag hade bara en kamera i handen, den kan i alla fall inte dra iväg!

På toppen är det som att befinna sig i en annan värld, ett öde ökenlandskap med stigen slingrande långt långt bort. Måhända är känslan annorlunda om det inte råkar befinna sig ett moln på toppen.

Sex timmar senare var vi tillbaka i Gjendesheuim utan att ha stressat på vägen. Vi badade,  och åt Real Torsk i Krämig Currysås (mums! 5/5), läste lite bok, gick och lade oss till fårbjällrornas ljud. Äntligen hade vi kommit igång!

15 Juli: Gjendebu – Leirvassbu

L=18.8 km, ΔH=556 m, t=11h (exkl. båt), kartan: 7h

Vi tog båten från Gjendesheim, nu till Gjendebu, längst in i sjön. Vi passade på att få med oss en bryggkaffe från butiken att njuta med under båtfärden, kl. 07.45. Annars drack vi Nescafé, får se om jag orkar med riktigt kaffe i packningen nästa gång – utöver kaffe behövs ju tillredningsmöjligheter och rengöning.

9.45 bar det av genom en grönskande och blommig lövskog utmed en brusande fors. På båda sidor av forsen gick det lösa beteskor, som fick vara med på vår fikapaus.

Det var svagt motlut och vältrampad stig, en av få sträckor där man inte behövde se sig för med precis varenda fotsteg. Efter ett tag kom vi upp genom trädgränsen och närmade oss Hellerfossen, ett stort vattenfall. Här var det lite mer vårkänsla. Korna var lagom nyfikna på oss. Efter att ha kört kåsrace i en liten bäck gick vi upp utmed vattenfallet, och när vi kom över krönet gick vi från vår till vinter. Blåsigt och kallt. Vi vände och satte oss precis under krönet för att äta lunch. Efter maten blev det en tupplur på 25 minuter.

Nästa sjö, Langvatnet, var som namnet antyder lång, och man korsar några halvsvåra vad på vägen. Efter ett tag var det kaffedags. Då dök det upp en ö strax utanför stranden, där vi fikade tillsammans med några fåglar (som tyvärr sprang bort när jag tog fram kameran). Lova hade lite lägre kängor än mina Lundhags Synchro Mid som jag precis lyckades vada mig ut till ön med.

Nu började vi bli lite lagom sega i benen, och det blev dags för en lång stigning i blockterräng från Langvatnet upp till Høgvaglen strax  innan Leirvassbu. Från toppen var det sedan 120m ner mellan stenbumlingar för att nå kvällens moln (mål?).

Leirvassbu är trots sin otillgänglighet i kal fjällmiljö ovan trädgränsen en fjällstation man når med bil. När vi kom dök det just upp en busslast med folk i vanliga kläder och med stora väskor, entren var så belamrad att vi inte ens tänkte tanken att köpa mat där. Kvällens middag blev chilli från Real, men sedan gick vi in och värmde oss med en varm choklad i baren med utsikt över Leirvatnet och den mäktiga toppen Kyrkja (en skvätt rom i vägde upp bristen på färsk mjölk). Vi gick tillbaka bort från fjällstationen för att slå upp vårt tält, och precis då började det regna.

16 Juli: Leirvassbu – Spiterstulen

L=15km, ΔH<100m, t=7 h, kartan: 5.5h

Gårdagens långa vandring var ju den första där vi gick med all packning, och vi var rätt möra när klockan först ringde. Vi sov vidare till efter 10 och gjorde frukost i lugn och ro.

12.25 startade vi dagens etapp som började med att gå runt Leirvatnet förbi några småsjöar nedanför Kyrkja.

Här är oerhört vackert, och vi delade leden endast med några enstaka ute på dagstur. En bil/mc-tur hit med övernattning i tält eller stugan och bestigning av Kyrkja med bad i en av sjöarna finns nu på att-göra-listan.

När vi tagit oss upp med utsikt över Visdalen, som sträcker sig hela vägen ner till Spiterstulen, tog vi lunchpaus. Dagens lunch var veckans mest ambitiösa, med spaghettini i kantarellsoppa som skulle koka i mjölk i flera minuter på vårt lilla Primus Lite kök. Till det hade vi fröknäcke med timjan 👌.

Det var fint i dalen och vi var som sagt lite trötta och jag var sugen på att tälta i dalen, lite längre bort från civilisationen, men det var också så att vi hade ett mål att bestiga Galdhøpiggen i vackert väder, och chansen att hinna med det innan något oväder drog in minskade ju om vi tog längre tid på oss att nå basen. Det var dessutom svagt medlut och vackert väder, så vi fortsatte för att kunna göra en bestigning direkt nästa morgon. 1.1 km innan Spiterstulen slog vi läger, för att sedan gå vidare för att besöka deras restaurang. Nej. Det får man inte om man inte campar på deras camping. Vi åt i källaren där de har en enklare servering med grytor och pizzor (som inte var särskilt bra…). Frågan är om vi ens var välkomna där egentligen.

De hade hursomhelst god öl, Lomb Fest och Lomb Fjellkvann, som vi inmundigade tillsammans med våra tjockbottnade pizzor med extremt mycket ost av tveksam kvalitét.

17 Juli: Galdhøpiggen 2469 m.ö.h.

L=6,6 km, ΔH>1365 m, t=10 h inkl. 1 h på toppen & lång toapaus, kartan:  8.5 h

Uppe med tuppen, 07.00, för en ordentlig frukost. Först vid 9 kom vi iväg med i alla fall för mig som inte har varit där förut, lite spänning i kropen.

På toppen finns ett “café” där man kan betala med kort. Däremot så har de nästan inget kul till salu (varm korv med bröd, kaffe, kexchoklad, läsk och vatten var väl i princip hela menyn, och vattnet kostade 40kr om jag inte minns fel).

Att det skulle finnas gott om vatten på vägen hade jag nog både läst och hört av Lova, men det håller jag inte med om. Så fort man kommit över trädgränsen är det glest mellan vattendragen om det ens finns några. Däremot finns det snö, vilken kan smältas. Så vi fick i alla fall i oss vår lunch!

För att ta sig ned från toppen kan man åka på sin rumpa, mage eller något annat halt. Mycket roligare än att gå i knädjup upptrampad snö! Om detta verkar både barn och gamla ense.

Det var så klart mycket mer folk här än de andra dagarna, men i jämförelse med Besseggen var det fortfarande lugnt. Vid toppen förenas leden med den kortare guidade glaciärsturen upp från Juvvashytta, där folk stod i kö på långa rader. På vår väg tillbaka ned var vi i stort sett ensamma! Vi mötte däremot en tysk familj i jeans och bommulsskjortor utan packning på väg upp, samtidigt som vi började klä på oss  för att inte bli kalla och blöta i skurarna från molnen som drog in över berget. Förhoppningsvis tog de in vår uppmaning att ge upp hoppet om toppen denna sena eftermiddag.

Tillbaka vid Spiterstulen utnyttjade vi åter restaurangen, och åt en vegetarisk gryta med potatis och lingon. Mycket bättre än igår!

18 Juli: Spiterstulen – Glitterheim

L = 16,1 km, ΔH = 566 m, t = knappt 8 h? kartan: 5,5 h (1.5h lunch)

Vägen till Glitterheim börjar utmed bilvägen och avfarten åt höger kan vara lite svår att hitta. Man ska upp ganska brant till en platå. På platån är det kargt och knappt någon växtlighet, och svagt motlut, genom en blockig passage och sedan i en dalgång som leder hela vägen till stationen. Lunchen åt vi på en liten ö i en bäck som rann över platån. Hela etappen löper utmed Glittertinds fot över en sadelpunkt.

Vi kom till Glitterheim någon gång mellan 6 och 7 och lyckades boka in oss på en av middagssittningarna. Mycket trevligt bemötande här jämfört med Spiterstulen. Vi började med Lomb Glitterheim, kvällens öl med smak av en.

Det bjöds på Spenatsoppa med krutonger till förrätt, grönsaker med potatis, kassler och senapssås, till huvudrätt och slutligen kaffepudding med crunchy-müsli och chokladsås. Vi åt två stora portioner var. Vi satt i trevligt sällskap av två norska par i tidig pensionsålder, ett med mycket fjällerfarenhet och deras vänner som var på introduktion.

Efter maten spelade vi lite Schack, första och sista gången vi gjort det, och partit blev aldrig klart. Vid 22 gick vi ut för att hitta tältplats.  Det regnade lite lätt, och vi gick kanske 40 minuter av morgondagens etapp, ganska skönt ändå efter 5 timmars vila. Vi hamnade mitt i ett myggparadis och fick kämpa mot anfall medan vi satte upp tältet. När vi slutligen lagt oss började det regna.

19 Juli: Glitterheim – Gjendesheim

L = 22 km, ΔH = 510 m, t = 7h, kartan: 8h (vi hade ca 40 minuter tjuvstart från gårdagen.)

Vi vaknade 7.30, åt frukost, packade, och tog på oss regnkläder innan vi gick ut ur tältet. Vi är inte snabbast iväg, det tog 2 timmar ungefär som vanligt.

Vid 11 tog vi en kaffepaus med knäckemackor, när vi kommit över passet mot Russvatnet. När vi börjat gå igen, och strax efter att jag konstaterat att vi nog kommer att vara framme vid 20, så föreslog Lova att vi skulle kolla om vi kunde hinna med bussen hem samma kväll. Vi kollade tiderna, 17.30 gick sista bussen. Eftersom vi hade 40 minuter försprång så räknade vi att om vi faktiskt höll kartans tid skulle ha kanske 30 minuter marginal till bussen för toapauser och lunch etc. Vi satte fart. Säckarna var ganska lätta nu, kroppen van, och terrängen mycket lättare, med ett svagt nedförslut ända till östra delen av Russvatnet.

Vid Russvatnet kokade vi vatten till lunch och hällde direkt i påsarna med Real-turmat som vi stoppade tillbaka i väskan och gick vidare. Stoppet tog nästan 15 minuter. Efter ytterligare 15 minuter vandring var maten klar att äta och vi tog en ny paus, 10 minuter – dvs. 5 minuter kvar av vår marginal. Det duggade lätt åtminstone halva dagen, vi gick i regnkläder och med regnskydd på väskorna, hade ingen kamera framme, och ännu mindre tid att ta bilder.

Vid 14.50 var vi på sydsidan av Russvatnet, vid östra kanten av sjön, och en brant stigning upp till Bessvatnet och baksidan av Besseggen började. Vi höll ett högt konstant tempo, sen skulle vi bara ner till Gjendesheim. Men vägen utmed Besseggens kortsida är inte bara en kam, det är ganska långt. Men nu började vi trots allt känna oss säkra på att komma fram i god tid. Kanske hade vi 2 timmar kvar till bussen och uppskattade vandringstiden till 1 timma, så vi tog lite snacks vid sjön.

Kl. 16 var vi framme vid korsningen till nedvägen från Besseggen – 30 minuter kvar. Tid för både bad, bärs, burgare, bussbokning, bullar, bryggkaffe, och ett toabesök.

Vid 02.00 anlände vi i Göteborg efter att ha sovit hela vägen från Oslo bussterminal 22.30. Resan var över och vi hade en extra dag att packa upp och göra rent och vila innan semestern var över.